Med en försvarsinsats på 2 % BNP, överger Frankrike sin roll på den internationella scenen?

Medan parlamentariska debatter kommer att börja i nationalförsamlingen kring utkastet Militär programmeringslag för perioden 2024-2030, landets försvarsambitioner är nu kända och detaljerade.

sålunda, det aviserade målet för denna LPM Framöver kommer att uppnå och upprätthålla landets försvarsinsats på en nivå som är mer lika än mer än 2 % av bruttonationalprodukten, för att få den till 68 miljarder euro 2030, jämfört med 43 miljarder euro 2023.

I många avseenden kommer denna nya LPM att göra det möjligt att förlänga återuppbyggnaden av arméerna som påbörjades 2017, efter tjugo år av underinvesteringar att ha allvarligt försämrat franska militära verktyg, som överallt annars i Europa.

Faktum är att om Europeiska rådets ordförande 2019 offentligt kvalificerade de franska arméerna som "de bästa arméerna i Europa", var det framför allt en seger på grund av brist på stridsflygplan, medan de flesta europeiska länder då hade en ansträngning att försvara under 1,5 % av deras BNP.

Med en försvarsinsats på 2 % är franska konventionella styrkor bland de minst välutrustade i Europa.
Franska konventionella styrkor, särskilt inom högintensitetsområdet, är proportionellt mindre och mer lättbeväpnade än sina östeuropeiska motsvarigheter.

Men med tanke på den budgetbana som definieras av nästa franska LPM, men också de som följs av de andra länderna som omger landet, oavsett om de är allierade eller potentiella motståndare, kan vi rimligen frukta att Frankrike år 2030 kommer att kraftigt ha börjat sitt inflytande och roll på den internationella scenen.

Gränserna för en fransk försvarsinsats vid 2 % av BNP

En försvarsinsats på 2 % av BNP är dock i linje med Paris åtaganden inom Atlantalliansen, enligt definitionen under Cardiff-avtalen 2014. Som sådan delar majoriteten av europeiska länder, eller mer specifikt europeiska länder, Västeuropa, Frankrikes socioekonomiska sammanhang, syftar inte idag till en försvarsinsats utöver denna gräns.

Dessutom har och håller Frankrike på att utveckla en kraftfull avskräckande kraft, som i hög grad bidrar till europeisk säkerhet och som rättfärdigar landets status i stora världsinstitutioner, särskilt FN:s säkerhetsråd som permanent medlem, med vetorätt, i på samma sätt som USA, Kina, Ryssland och Storbritannien.

Denna uppfattning om situationen, som den ofta har lyfts fram i media, motsvarar dock bara en del av den verklighet som växer fram idag.

Un Rafale F3 för luftkomponenten i det franska avskräckningsmedlet utrustad med en ASMPA Defence Policy-missil | Militära allianser | Försvarsanalys
Fransk avskräckning bygger på två ubåts- och flygkomponenter.

En av de svagaste konventionella försvarsinsatserna i Europa

Faktum är att Frankrike år 2030 med stor sannolikhet kommer att vara ett av de länder som bidrar minst till den kollektiva försvarsinsatsen inom Nato, men också i Europeiska unionen, vilket naturligtvis står i kontrast till de ambitioner som Paris visar på dessa två områden.

För om den franska försvarsinsatsen verkligen kommer att vara 2 %, liksom majoriteten av dess europeiska grannar, kommer mellan 0,4 % och 0,5 % av BNP av denna budget att ägnas åt den franska avskräckningsinsatsen som, även om den faktiskt bidrar indirekt till säkerheten för den gamla kontinenten är det inte på något sätt ett verktyg dedikerat till kollektivt försvar inom Nato eller ens Europeiska unionen.

Dessutom, med dess många utomeuropeiska territorier och en exklusiv ekonomisk zon på 10 miljoner km² att skydda, kommer en del av försvarsbudgeten att behöva allokeras till skyddet av dessa territorier, och kommer därför att saknas i det europeiska kollektiva försvaret.

Med andra ord skulle verkligheten av den franska försvarsinsatsen, ur Natos och särskilt dess medlemmars synvinkel, med en total försvarsinsats på 2 % av BNP, vara mellan 1,35 och 1,5 % av BNP, en av de lägsta i alliansen idag med Belgien.


Det finns 75 % av denna artikel kvar att läsa, prenumerera för att få tillgång till den!

Logo Metadefense 93x93 2 Försvarspolicy | Militära allianser | Försvarsanalys

den Klassiska abonnemang ge tillgång till
artiklar i sin fullständiga versionoch utan reklam,
från 1,99 €.


För vidare

6 Kommentarer

  1. En tredje pansardivision? Och varför gör man det då? För att möjligen komma till hjälp för polacker som beställer koreansk, amerikansk eller israelisk militär utrustning och anförtror byggandet av sina motorvägar till kinesiska företag?

    När det gäller det så kallade ryska hotet är det svårt att tro när vi ser att det har visat sig oförmöget att erövra ett litet land som Ukraina.

    Om hotet kommer från öst och vi måste investera massivt i en stridsstyrka, vad hjälper det oss att ha betalat för och under årtionden upprätthållit en oberoende kärnvapenavskräckningsstyrka, en styrka som USA inte har? Tyskland eller Polen ?

    Frankrike är framför allt en sjömakt (som England och USA) till skillnad från Tyskland eller Ryssland som är kontinentalmakter.

    Vi skyddade oss från besvikelse som 1871, 1914 och 1940 genom att utrusta oss med en avskräckande kraft avsedd att säkerställa vår territoriella integritet.

    Prioriteringen bör inte vara att stärka vår armé med en 3:e pansardivision utan snarare vår flotta genom att utrusta den med ytterligare ubåtar och fregatter (liksom den infrastruktur som följer med det) i Guyana, Karibien, Indiska oceanen och Stilla havet, så att det kan övervaka vår ekonomiska zon på rätt sätt och säkra våra handelsvägar.

    Ingenting säger att det engelsmännen upplevde på Falklandsöarna inte kommer att hända oss. Till skillnad från oss behöver inte Tyskland, Polen, Italien, Ungern eller Rumänien garantera säkerheten för territorier spridda över alla världens hav.

    Vår armé behöver inte 3 tunga pansardivisioner (utmanarna var ganska värdelösa på Falklandsöarna) anpassade till Östeuropa utan att ha all nödvändig kapacitet för att projicera en expeditionsstyrka i Nya Kaledonien, Reunion, Guyana, Karibien eller Stilla havet.

    Om det behövs, låt oss hjälpa indianerna, grekerna, emiratisarna, qatarierna, indoneserna, egyptierna som litar på vår försvarsindustri. Och så låt polackerna och tyskarna nöja sig med sina vanliga leverantörer.

SOCIALA NÄTVERK

Senaste artiklarna