Än en gång motsätter sig president RT Erdogan ett NATO-medlemskap i Sverige och Finland

Inte överraskande, Turkiets president RT Erdogan meddelade i fredags att han skulle motsätta sig att Sverige och Finland går med i Nato, trots de senaste ansträngningarna från Stockholm och Helsingfors för att möta kraven från de turkiska myndigheterna. Som tidigare förklarar statschefen sitt beslut, som visar sig vara en blockerare för de två skandinaviska ländernas anslutning till Atlantalliansen eftersom det kräver enhällighet i rösterna, med den politik som följs av de två länderna i asylfrågor. , och i synnerhet med hänsyn till vissa medlemmar av det turkiska arbetarpartiet eller utsedda som sådana av Ankara, men också när det gäller stödet från predikanten Fethullah Gulen, en motståndare till president Erdogan, och anklagas av de turkiska myndigheterna för att ligga bakom den misslyckade kuppen försök 2016. För den turkiske presidenten skulle det handla om att undvika att upprepa samma misstag som när Grekland gick med i Atlantalliansen, att äventyra passagen att de två länderna gick med i Nato gemensamt den 18 februari 1952 och att Turkiet då inte hade någon rätt att motsätta sig Atens medlemskap.

För tillfället har ingen officiell reaktion filtrerats om tillkännagivandet av president Erdogan i fredags, varken från Vita huset eller från andra europeiska huvudstäder. Högsta domstolen avslog dock i går Ankaras begäran om utlämning av journalisten Bulent Kenes, tidigare redaktör för oppositionstidningen Zaman daily, i exil i Stockholm under flera år. De svenska myndigheternas argument om det svenska rättsväsendets oberoende, ett begrepp som förmodligen är oklar för president Erdogan, övertygade uppenbarligen inte de turkiska myndigheterna, som kraftigt protesterade. Det råder dock föga tvivel om att de svenska myndigheterna hade förutsett ett sådant resultat, eftersom utlämningsbegäran från Ankara stred mot svenska lagar, och det var mycket osannolikt att den kunde godkännas av domarna i Sveriges Högsta Domstolen.

Men fallet med Bulent Kenes avslöjar de verkliga turkiska ambitionerna. Även om Ankara från början hade meddelat att man hade för avsikt att få flera dussin utlämningar av "terrorister" från Stockholm och Helsingfors, har faktiskt bara ett formellt förfarande vid namn inletts av de turkiska myndigheterna, som är gentemot en journalist, med kännedom om med all säkerhet att chanserna att lyckas var små. Med andra ord hade de argument som lades fram av president Erdogan i fråga om vägran att ansluta sig till de två skandinaviska länderna till Nato från början mycket liten väsentlighet och var därför endast lockbete avsedda att skyla de verkliga målen för Ankara, särskilt när det gäller upphävandet av amerikanska och europeiska sanktioner avseende viss försvarsteknik som gör det möjligt för landet att fullfölja sina ambitiösa militära utrustningsprogram, men också för att få en välvillig västerländsk neutralitet beträffande de ambitioner som Erdogan visade i Syrien, Irak och i Kaukasus, samt de facto neutralitet gentemot spänningar med Aten.

Resten av den här artikeln är endast för prenumeranter

den Klassiska abonnemang ge tillgång till
alla artiklar utan reklam, från €1,99.

Nyhetsbrev prenumeration