Ryskt luftvärnsförsvar fångat av ukrainska drönare

De två på varandra följande attackerna utförda av ukrainska drönare mot två ryska flygbaser som är värd för strategiska eller långväga bombplan har kommenterats flitigt i media. Utöver den uppenbara framgången för ukrainarna, som skadade minst två flygplan, en Tu-95 strategisk bombplan baserad på Engels-2 och en Tu-22M3 långdistansbombplan baserad på Dyagilevo, lyckades de också utföra anmärkningsvärt exakta attacker med hjälp av drönare omvandlade till lokalt tillverkade kryssningsmissiler, utan att använda västerländska vapensystem. Framför allt visade dessa två strejker, som den idag mot en flygbränsledepå i Kursk-regionen, gränserna för det ryska luftvärnsförsvaret, som ofta före konflikten presenterades som så effektivt att hon helt kunde låsa landets luftrum.

För att genomföra sina strejker utnyttjade ukrainarna flera svagheter hos den ryska enheten. Först tycks dessa ha utförts av Tu-141 Strizh spaningsdrönare som modifierats av ukrainska ingenjörer sedan 2014. Denna 15-meters drönare som väger 6 ton, drivs av en Tumansky KR-17A turbojetmotor som ger 2,5 ton dragkraft, vilket tillåter flygplanet att nå en hög subsonisk marschhastighet på cirka 1000 km/h, över en sträcka på tusen kilometer. Ursprungligen avsedda att utföra spaningsoperationer på medelhöjd, skulle de ukrainska Tu-141:orna ha modifierats för att kunna följa navigering på låg höjd, under 1000 meters märket, för att utvecklas under detektionsgolvet för luftvärnssystem länge ryssar som S-300 och S-400. Spaningsutrustningen har under tiden ersatts av en militärladdning av okänd kraft, som kan uppskattas till flera tiotals kilo sprängämnen, att döma av skadorna.

För att förklara precisionen i de två ukrainska strejkerna kan två hypoteser läggas fram. Å ena sidan skulle Tu-141 kunna utrustas med ett GPS-spårningssystem för att träffa fasta mål, vilket är fallet idag mot Kursk bränsledepå. I fallet Engels och Dyagilevo verkar det dock två gånger som om missilen träffade nära en bränslebil nära ett flygplan, vilket verkar mycket osannolikt utan terminalstyrning, till exempel vid användning av en laserstråle implementerad med en lätt drönare av speciella styrkor som opererar i närheten, en teknik som redan har implementerats på andra ukrainska missiler såsom pansarvärnsmissilen Skif som har varit i bruk sedan 2011. Men den största bedriften med de ukrainska attackerna kommer utan tvekan att ha varit att ha lyckats besegra den mäktiga ryska antitanken -flygplansförsvar, att anfalla flygbaser med mycket högt strategiskt värde flera hundra kilometer från gränserna ukrainare, såsom Engels, som är hem för huvuddelen av den ryska strategiska bombplansflottan.

Resten av den här artikeln är endast för prenumeranter

den Klassiska abonnemang ge tillgång till
alla artiklar utan reklam, från €1,99.

Nyhetsbrev prenumeration

Tack till Olivier Dujardin för att du har bidragit till den här artikeln.