Sverige går med i Finland för att gå med i Nato

Sedan andra världskrigets slut har Sverige och Finland delat ett gemensamt öde i Europa. De två länderna behöll således en neutral hållning under hela det kalla kriget, anslöt sig varken till Nato eller Warszawapakten, och gick inte ens med i Europeiska ekonomiska gemenskapen trots en djup demokratisk kultur och knyter nära förbindelser med länderna i Västeuropa, och dramatiska episoder som t.ex. statsminister Olof Palmes uppdrag. Efter sovjetblockets kollaps anslöt sig Stockholm och Helsingfors gemensamt till Europeiska unionen 1995, men i avsaknad av ett hot från öst ville ingen av dem gå med i Nato, den visade neutraliteten motsvarade perfekt den allmänna opinionens förväntningar i båda länderna . Från 2010-talet, och med den ryska arméns maktökning, började en grundläggande rörelse växa fram i de två skandinaviska staterna till förmån för ett sådant medlemskap, utan att dock tvinga sig själv i majoritet i den allmänna opinionen och att möta viss fientlighet från en del av politisk klass.

Med den allt mer aggressiva hållningen från Moskvas sida gentemot sina grannar har Stockholm och Helsingfors närmat sig sina västerländska partner, inklusive på det militära området, utan att dock korsa Rubicon, samtidigt som de två allmänna opinionerna gradvis gynnade NATO-medlemskapet. Inför det ryska anfallet i Ukraina var dessa fortfarande delade i ämnet, hälften av svenskarna och finnarna förklarade sig för ett sådant medlemskap, den andra hälften var emot det. Utbrottet av fientligheter den 24 februari fick dock effekten av en elektrisk stöt i de två ländernas medvetande, och en klar majoritet av svenskar och finländare, över 60 %, har sedan dess uttalat sig för ett lands anslutning till Atlantförbundet, och i slutet av förra veckan meddelade Finlands statsminister Sanna Marin offentligt att hon nu tänkte påbörja parlamentariska samråd för att hans land ska gå med i Nato.

Men precis som 1995 ville Finland inleda en gemensam dynamik med sin första partner och allierade, Sverige, och det var därför den finska ledaren reste till Stockholm i morse för att träffa sin svenska motsvarighet, Magdalena Andersson, för att definiera en gemensam ståndpunkt. på det här ämnet. I slutet av detta möte meddelade de två länderna att de inleder ett gemensamt tillvägagångssätt för att gå med i Nato, och detta inom en kort tidsram, "inom några veckor" enligt Finlands statsminister, och "före slutet av juni " för sin svenska motsvarighet. Med tanke på de två ländernas socioekonomiska och demokratiska indikatorer råder det föga tvivel om att denna anslutning kan genomföras snabbt, vilket är ett stort krav för att förhindra Ryssland från att genomföra repressalier och överdrivna hot som potentiellt skulle kunna förhindra en sådan process.

75 % av denna artikel återstår att läsa,
Prenumerera för att komma åt det!

den Klassiska abonnemang ge tillgång till
artiklar i sin fullständiga versionoch utan reklam,
från 6,90 €.

Nyhetsbrev prenumeration